Den 20:e mars till den 4:e april hade jag "vårlov" i skolan. Underbart skönt att få lite (välbehövd) sömn, men givetvis ville mina lärare (som vanligt) envisas med ett berg av läxor. Givetvis lyckades jag inte få klart allt, men nästan. Det var bara lite Combined Science och en uppsats till Engelskan som jag inte var klar med. När vi tvingades tillbaka till skolan den 5:e var alla trötta som zombies och ingen hade gjort klart alla läxor vi hade över lovet... men vad kan man förvänta sig över en hög tonåringar med lov?
Hursomhelst, mot slutet av denna långa första-veckan-på-terminen (brittiska 3-terminsystem) var jag och red, och det måste ha varit ett spöke som for omkring på ridbanan. När vi travade runt hela ridbanan (polobana) kom helt plötsligt #22 (jag tror han heter Crumble), skenande. Han var inte rädd eller någonting, han hade helt spetsade öron. När 22an kom fram till stället där vi andra i gruppen stod, stannade han, bockade lite, men stod stilla. När ridlärarna (våran och läraren för privatlektionen som pågick samtidigt) kom, tog nummer 22 ett par varv till. Till slut lät han sig i alla fall infångas.
Mot slutet av lektionen hände precis samma sak igen, fast med privathästen. Att se ett jättevackert kraftpaket springande och bockande runt den gigantiska ridbanan var minst sagt en syn. Båda tjejerna som red (22 och privathästen) trillade av, men jag tror inte någon blev skadad.
Nu har jag i alla fall precis kommit hem från gymmet, där jag har torterat mig själv på cykeln och på trappmaskinen (ond maskin!!!). Varför gör man sånt mot sig själv?
Om det blir av blir balen på onsdag.
i IT,
ibland.